He always smiles politely back at me...
Älskar skrattanfall, och det bästa är när det kommer vid helt fel tillfälle, ni vet då när man ska vara som tystast för att inte störa och måste rusa ut från lektionen. Man har så roligt att magen krampar riktigt hårt och skrattet bubblar i kroppen så man nästan spricker, det går inte att stoppa och man vill inget hellre än att bara brista ut i GAPflabb! Fan vad jag älskar det. Hände mig senast igår.
Kan det verkligen vara möjligt att endast ett tio minuter långt skrattanfall gett mig en jävulsk träningsverk i hela kroppen? Går för tillfället som en nittioårig kärring som har sketit ner sig. Inte okej. Eller så kan det också vara för att jag körde ett lagom dödligt fyspass igår? Vad tror ni?
Nu ska jag ta mig till sängen för att sedan försöka smälta all spanska jag nötat in. Kanske filosofera ett tag innan jag somnar också... om allt och inget, like.
Godnatt mina kära.
/ Johanna
Kommentarer
Trackback
