Minst en gång om dagen känner jag för att lägga mig ner på golvet eller marken och ligga kvar där. Det känns som om det inte gjort någon skillnad. Mitt jobbsökande lyckas nog inte bättre av att jag söker ändå. Jag vill bara ge upp. Kan jag inte bara få ligga i en sjukhussäng med dropp resten av mitt liv. Orkar liksom inte kämpa mer. Det är nära nu, nära att jag ger upp mina framtidsplaner. Och tron på att man kommer dit man vill om man verkligen kämpar. Jag orkar inte kämpa när alla motarbetar mig hela jävla tiden. JA JAG GNÄLLER, JAG ÄR MEDVETEN OM DET. Jag vill gnälla och då får jag gnälla. Imorgon plockar jag upp bitarna av mig själv och kämpar vidare eftersom jag inte har några andra jävla val.